Har du gått barfota på ett plåttak en
varm sommardag någon gång? Då vet du också hur varmt det
känns om fötterna. Du känner nog också till att en
svartmålad yta känns varmare än en vitmålad. Solfångaren
utnyttjar dessa principer för att värma vatten. Man lägger
helt enkelt vattenrör i en svart plåt som bilden visar. Solen värmer upp
plåten och den varma plåten värmer i sin tur upp vattnet
i rören. Plåten är placerad i en isolerad träram för att
ingen värmestrålning skall försvinna ut. Ovansidan består av
en glasruta.
En solfångares uppgift är att via den absorberande plåten fånga upp värmestrålning från solen. När plåten blir varm går denna värmen över till kopparrören i vilka det flödar vatten. Vattenflödet drivs av en pump och leds vidare till en slinga i en varmvattenbehållare där vanligt dricksvatten magasineras. Dricksvattnet värms på så vis upp. Vattnet i solfångarsystemet är slutet, dvs vattnet i kopparrören har ingen direkt kontakt med vattnet i varmvattenbehållaren. När vattnet kommer till kopparrören i själva solfångaren tar det på nytt upp värme från den absorberande plåten. Vattnets temperatur ökar så länge det uppvärmda vattnet är varmare än vattnet i vattenbehållaren.
Varmvattnet kan användas för
t.ex. dusch, diskning och eventuellt för uppvärmning av huset.
Tyvärr kan man ju inte erhålla värme från solfångaren när
man som bäst behöver den på vintern, men den ger ett bra
komplement för uppvärmning av vatten under sommarhalvåret. På bilden har ett
företag hela taket fyllt av solfångare. Solfångarna kräver en stor yta i
vårt solfattiga land.
Vill du veta mer om solfångaren kan du titta på solgruppens hemsida.
© PO Andersson, Patrik Holmkvist 2003